Strängnäs stora kalas, by night.

När strängnäskalaset råder,råder heller inga förpliktelser, vadslagningar, kutymer, samvetskval eller morgondag.

Detta tänker jag naturligvis pålysa med hjälp av diverse belägg och anekdoter från natten mellan lördag och söndag.
Det hela tog sin väntade början på en mellanstor gatan mitt i smeten, vi kan kalla den bondegatan, där det var sagt att en kräftskiva skulle äga rum.

När vi kom fram stod det klart för oss att det hela hade reorganiserats och nu hade övergått i en arabliknade fest. Där bearnaisen byts ut mot torkad frukt och kepsar mot turbaner.
En till synes harmlös och rent av småroligt initiativ av grabbarna grus. Men det var först då som jag så väl blev påmind om att det inte var vilken natt som helst vi hade framför oss.

Det var kalas i strängnäs.
och alldelens givetvis ett år på dagen då jag och min bitiga fästman slog dank för första gången på lite väl lösa boliner.

Kvällen fortskred som sådan att hela ekipaget förflyttade sig till en spelning på en realativt närbelägen ångbåtsbrygga. Där det var ganska livat,
kompotten bestod av människor: som kan spela diverse instrument, har randiga tröjor, 88or som syns allt mer & mer, innebandykillar som mer än gärna körde den berömda ank applåderingen, karlar som pissar på varandra med ak5 och andra saftskallar. Jag hade även det stora nöjet att återse mina vänner C, N som jag försummat en hel del på senare tid pga mitt alldelens jätte upptagna liv.

I skrivande stund inser jag att det här kommer bli på tok för långt att återberätta på ett snajdigt sätt, men natten förlöpte på följande vis: hjärtan krossades, lögner föddes, rödhåriga yngligar visade hur mycket man står pall för och inte, värdet av en snus avgjordes, västeråsbors värde visade sig vara jämförbart med skit.

Jag skulle gärna kunna fortsätta, men även jag har någonting som kan liknas vid en gräns, såväl som det har åberoptas total sekretess på vissa företeelser.


/ Kör tills det smäller