Sorgearbete, ett heltidsarbete.
Det ska krökas i tid, som krokigt ska bli.
Tillgiv mig min alltför kassa uppdatering, men jag har varit så fruktansvärt upptagen med annat.
Bland annat håller jag på med sorgearbete, Magnus har lämnat mig och allt jag har kvar är klockan hans och ett stalkerbeetende.
Tyvärr blir det vänner och familj som får betala priset. Detta blev bror varse när jag välsignade pojken med ett spontant telefonsamtal kl 00:30 i tisdags och gav honom allt från allmän vägledning genom livet till hur man får damerna på fall - varsego Hans.
Vänner får betala genom att lyssna sig igenom min klagosång där ledmotivet är självömkan och ensamhet, för att sen gladeligen tacka nej till de flesta former av socialisering, med den förståeliga ursäkten: Jag har så mycket mat kvar att äta upp i kyl & frys, innan flytten.
Inte ens min katt Jenny har jag kvar, en alltför långhårig man med förskönande ord och dolda avsikter, övertalade mig att lämna bort henne till bättre behövande. Hennes resa mot ett alkoholiserat fördärv kan ni läsa här: http://putmebacktogether.wordpress.com/2009/12/04/en-jamare-i-badet/
Ljuset i mörkret är dock tuttarna som växer som aldrig förr,
man kanske är en sån där lyckad bystig människa, trots allt, när allt kommer omkring menar jag.
"Tapper" har jag valt att kalla den här bilden.
