dödsångesten gör sig påmind.

och det är just typiskt, just när jag anser mig vara en människa med flyt.
jag är nämligen:
* en engagerad toppstudent.
* ett jävla modeorakel som kan sniffa mig till trender långt innan fahrman kunde stava till mode.
* fortfarande på väg till bangkok
* ömsint flickvän

till råga på allt så är jag söt som få.

Det enda förtrytelsena just nu skulle kunna reduceras med lite mer vänner och lite mindre dödsångest samt ett belgiskt våffeljärn.

+ att jag läste någonstans att en bloggare är ingenting utan sina läsare, så nu undrar jag bara: VAR ÄR NI NÅGONSTANS?

+ att Magnus saknas mig så att det skär i ben & märg, till den grad ni aldrig kan begripa.

/ slutet är nära