Dem kallar oss falanger.
Thailändare kallar vita och andra som skiljer sig från dem för falang, deras ord för invandrare. Detta är en benämning som dem gärna slänger sig med, vitt och brett. Rasism som term anser jag mig vara bekant med, men då ter det sig ofta som smygrasism. Denna uppriktighet och att det mer förefaller sig vara mer av ett konstaterande är något jag skulle vilja definiera som sällsamt hemma på min på gata i stan.

När vi snällt frågar taxichafförerna om de har lust att köra oss, disskuterar dem ljudligt med varandra:
- Ska vi köra falangerna hem?
- Nä.

När vi försöker beställa mat skakar dem på huvudet och svarar snusförnuftigt, falang.
- Tack iallafall. brukar jag artigt svara.

Såväl unga som gamla nynnar efter oss på gator och torg : Stupid falang, ding dong dang.

/ Omväxling förnöjer