För sveda och värk.

Idag när jag vaknade stod en rysligt stor korg från Bodyshop med 24 st julklappar i (adventskalender) på sängkanten.
Bredvid stod m och såg ut som han botat cancer.

Sagan om en djupt förvärvad korg.
Det hela tog sin början förra året i november.
Min åtrå efter en korg kunde inte liknas med andra jordliga ting.
Vilket magnus efter hårt arbete från min sida, äntligen lyckades komma till insikt med.
En dålig dag i november fick jag ett sms av min stora kärlek:

korgar kan göra flickor mycket glada.
ikväll kommer jag hem.
kommer jag hem med en korg?
kanske har jag i mitt bagage en korg?
vem vet, en korg...

Jag kände en sån där lycka som gör att allt man ansett varit lycka innan, framstod då som en påse skit.
Jag cyklade hem i sådan fart att luggen delades och snoret rann, allt jag såg framför mig var korgen.
Sen parkerade jag mig framför dörren och väntade.
När jag äntligen hörde hur någon rasslade med nycklarna utanför, ryckte jag gläfsande upp dörren och mötes av....

Magnus som såg lite förvånad ut, och var förbannat tomhänt.

Kvällen fortskred utan en endaste liten korg i syne.
Hoppet minskades i takt med aggressiviteten som tilltog i styrka.
Jag blev argare och surare än vad som var försvarbart, M blev rädd och undrade totalt oförstående om han hade sagt eller gjort något fel?!
Han börjande diska och städa i panik och stönade hela tiden:
"men åhh gumman...åhhh nu har jag säkert gjort något dumt, men vad... oj oj... säg iallafall vad jag gjort"
Varpå jag skrek aldrig i livet, samtidigt som jag skämdes som en hund man vill ju inte vara girig eller påflugen (?)
Efter ett par labila och påfrestande timmar framförde jag problemet, vid det här laget grinade jag av ilska och ylade att:
så här gör man bara inte, man bygger inte upp förväntningar för att sen inte göra det.
M började asgarva och tyvärr jag med, vi skrattade åt hur jävla sjukt det är att göra så.
Han bad om ursäkt och sa att det är helt oförsvarbart.
Givetvis hoppades jag fortfarande på att allt varit en skenmanöver.
fortfarande ingen korg.
Jag somnde arg så innåthelevte och Magnus skrockade att han är väl för tokig ibland.
Nästa eftermiddag fick jag ett sms från min stora kärlek:

korgar kan göra flickor mycket glada.
ikväll kommer jag hem.
kommer jag hem med en korg?
kanske har jag i mitt bagage en korg?
vem vet, en korg...

Jag slutade vara arg och började längta efter min korg.
På kvällen kom magnus hem, utan korg.

Jag kände hjärnblödningen närma sig med stormsteg.
Jag förbannades över att karln är så jävla stor annars skulle jag gjort slut på honom, den där natten i november. Klippa honom som en kvist.
Men hans 105 kg räddade honom, den gången.
Jag väste att det kommer komma en jul till, beroende på hur den julen artar sig, får vi se om han kommer uppleva några fler.

/ kösta va det kösta vill