Det stora Tabberaset

Jag känner allt allt börjar lida mot sitt slut.
Jag har nu tagit tabberas på såväl familjens tålamod som Aladdinaskarna och jag kan tursamt nog konstatera att lyckan fortfarande är på min sida med tanke på att planet till bangkok lyfter om 24 timmar. Det känns tyvärr inte nämnvärt, men jag gör vad jag kan för att elda igång nerverna.
Dessutom har mitt rena liv från spriten efter 6 månader nått sitt slut.
På juldagen gick det hela av stapeln, det har faktist inte varit vidare marigt att överleva passerade månader, då jag med tiden funnit att alkhol inte fyller någon nämnvärd funktion. Ändock har jag med flera har gnuggat händer angående juldagen och slutet på min rena epok.

Men jag må säga att ölen satt precis där den skulle likväl grodorna jag samlat på mig under det gånga halvåret.

I Gula Rosornas stad är juldagen helig, det är då bybor skall ställas till svars, allehanda trångmål skall redas ut och löften svikas, ovänner skall bli vänner och vice versa. För att allt som sen kvarstår nästkommande morgon är ytterst vaga fragment och linjerna går varma och alla vill desperat ha svar på samma fråga: Hade vi kul igår? Drack vi tillräckligt?

Jag hade hur som haver en fantastiskt rolig kväll som sedan avrundandes just då eldvattnet tagit ut sin välförtjänta rätt på mig och syster. Vandringen hem tycktes ta alltför lång tid, tack vare just eldvattnet, stilletklackar och elaka snödrivor. Tursamt nog stannade en mörk bil till vår undsättning, i bilen fanns en välväxt rakad man som bröt på finska och var på väg hem från södertälje. - Som hittat. Efter att vi dirigierat pojken rätt då han åkte motsatt håll från våra direktiv anlände vi hem hos mor & far.

Tabberaset är nu ett definitivt faktum gällande att vara inneboende hos föräldrarna de mina, festandet samt Eskilstuna Kommun med omjed.


/ Man är inte lurad förrän man känner sig lurad - Thailändskt ordspråk.
Känns som det kan komma väl till pass.